Eva i Metbäcken

17 oktober 2012 09:44

Jag är bra mycket äldre än dig (40 år fyllda) men jag är en av de som har både fibro och endo + att jag också lever med kronisk värk/smärta i knäna p g a knäskador.
Fick min fibrodiagnos för ca 5 år sedan och endodiagnosen i dec 2011.

Har levt hela mitt liv med rejäla menssmärtor, men inte haft så ont av underlivet övrig tid. Endon upptäcktes i samband med en op 29/12-11 för att ta bort cystor/chokladcystor då jag sedan oktober -11 haft väldigt ont helt plötsligt. Tanken var att titthål skulle räcka till, men det blev en stor bukop ist!
Vid op upptäcktes att jag är helt sammanvuxen invändigt... Livmoder, urinblåsa, tarm, äggstockar mm mm sitter ihop i en enhet... Då jag ännu inte lyckats få barn så var läkaren försiktig och tog bara det nödvändigaste på äggstockarna så att vi skulle kunna gå igenom IVF. Men hennes rekommendation är att när jag fått vårt barn så vill hon nog plocka ut alltsammans så att vi får hejd på spridningen.

Har gått igenom två st IVF'er, en i april och en i aug/sept och nu väntar vi äntligen barn!!!
Men det är ett helvete smärtmässigt då jag inte längre kan ta några mediciner för min fibrosmärta o kroniska värk + att jag har väldigt ont i "bebismagen" nu när livmodern växer. Som tur var så är jag norrländska i grunden så det är bara att bita ihop! *S*

Det är svårt att rekommendera något för att hjälpa då varje smärtupplevelse är väldigt individuell. Men kan man låta bli mediciner i pillerform så är det ju bra (är själv morfinberoende så jag vet vad jag pratar om... dock så är jag helt ren nu efter att ha gjort en egen utsättning inför första IVF'en).
Man får lov att prova sig fram. Det forskas ju även en hel del o både fibro o endo så man får hålla ögon o öron öppna för att finna lösningar.

Om du skulle vilja fråga nåt så är du välkommen att höra av dig via bloggen eller via mail evahoglund@msn.com

Kram

Victoria Hultberg

3 november 2012 10:59

Hejj Eva!

Vill bara börja med att säga Grattis!!
Blev helt tagen när jag läsate din historia!
Jag känner igen mig i mycket, och ännu mera känner min mamma igen. Jag hoppas på att allt kommer gå vägen och att du får ett underbart barn! Det kan vara så att min mamma kanske kommer att höra av sig till dig via mailen!

Kram Victoria :)